jag minns, min vän, när vi tände den spliffen här, Vi drog långsamt, känslan var som att sväva i atmosfär. Tankarna flödade fritt, som moln på en klarblå himmel, Vi kände oss som kungar, inget kunde få oss att känna oss som skimmel. Vi skrattade åt livet, åt dess små nycker och skrällar, Ingenting kunde stoppa oss på kvällar vi var som två rebeller. Med musiken i våra öron och röken i våra lungor, Vi var odödliga, min vän, ingenting kunde få oss att känna oss unga. Så här står vi nu, min vän, med minnen som brinner klart, Trots att tiden går, glömmer vi aldrig den där start. Så låt oss tända en till, för gamla tiders skull, Och minnas allt det som var och allt det som vi skull'.