Vi stal en gitarr från skolan för all skit vi nånsin fått Och hämnden den var ljuv den smakade så gott Gitarren den tog du som allt annat i vår värld Du behandla' mig som skit Du stack mig med ditt svärd Glöden blev som askan i din kopp och sakta tappade jag allt hopp För dagen den var kommen och allt sa bara stopp Ni kanske inte tror mig Men jag var faktiskt där Så låt mig nu få sjunga om dåtidens besvär Det var vi två emot alla och vi levde livet vilt Inte nån tid fick bli spillt Vår bubbla som du skapat Mina vänner tog du bort Spred falska rykten Tillslut så gav de upp Ingen trodde mig och ensam blev jag i ditt förvar Men du log för nu var det bara dig jag hade kvar Och ingen skulle märka det våld som du mig gav Var dag var som ett krigsfält Med bråk och skrik och sorg Men inte fick jag lämna jag levde i en borg Och när vi inte slogs höll vi spriten kärt Vi drack stora mängder trotsa' allt vi nånsin lärt Men åren gick och hatet grodde Inget blev som vi nånsin trodde Vi försvann en dag i sänder bytte kall snö emot varma länder Här lider sången mot sitt slut Än idag vet jag inte hur jag stod ut Du och jag mot världen var en lögn och ringen på mittt finger, den hamnade i sjön Sen fanns vi inte mer och vid tanken jag ler Tre år av min tid du tog och inuti jag sakta dog Men allt är över, är förbi men minnen lever inuti Jag kommer alltid minnas dig jag var ju trots allt din tjej Mitt första förhållande, shit vad knas Saknar dig inte men jag saknar vår tid Så unga och dumma, men man ska inte behöva ta strid Bli strypt och slagen, en vardagsgrej tillslut En sax rakt framför ögat och dina hot skär som eld Jag trodde faktiskt att du var en sån som var snäll Men nu tar sången sista ton Jag kastar känslan över bron Farväl